Komentera gärna kapitel 6. 

P&K

Senaste:

 Jag drog in min vita resväska in till hallen. Inte en dålig hall precis. Hela hallen var klädd i vit och svart med guldiga detaljer. Man skulle inte tro att 19-årig bodde här. Jag knöt av mig mina vita converse och började gå ut från hallen. Visst bodde han fint. Han hade först ett stort vardagsrum som också gick i svart och vitt. Ett stort kök men en köksö och matchade barstolar. Jag gick och satte mig i en av barstolarna och tog upp telefon och gick in på twitter. Jag läste det mesta till jag hörde en ytterdörr öppnas.

---

Harry´s Perspektiv. 

-Simon is going to kill me, sa jag tyst för mig själv när jag körde upp min svarta Range Rover på min uppfart. Jag vred om nyckeln och stängde av bilen. Jag öppnade dörren och hoppade ut. Jag började genast gå emot min veranda. En extrem lättnad spreds genom min kropp. Jag trodde en 50 årig tant skulle sitta utanför min dörr och vänta. Men min veranda var lika tom som vanligt. Jag letade efter mina nycklar i bakfickan och fiskade upp dom. Jag tog dom och tryckte in dom i låset. Vred om och pressade ner handtaget. Låst. Konstigt jag låste precis upp. En liten rädsla spreds genom min kropp. Harry chilla du glömde säkert bara låsa den i morse. Jag vred återigen om nyckeln i låste och öppnade den vita dörren som ledde in i min hall. Jag sparkade av min skorna och ställde dom fint i min skohylla men min blick fastnade på dom vita conversen som stog prydligt bredvid en stor vitresväska. Innan jag han tänka igen så hörde jag en kvinnlig röst komma från köket. 

-Eeh, Hello? hörde jag från köket. Min ben gick genast mot köket. På en av mina svarta barstolar satt en blond tjej med perfekta ansiktsutdrag och isblåa ögon. Hon  var verkligen vacker. Hon var inte som alla andra tjejer jag hade träffat. Visst hon var inte pinsmal och hon hade kurvor men det var det som gjorde henne perfekt. Så fort hon fick syn på mig reste hon sig snabbt och gick emot mig.

-How are you? Frågade jag den blonda flickan. Hur kunde hon komma in i mitt hus egentligen? Är hon ett fan? Shit hon är ett fan. 

-My name is Rose and is your housekeeper, sa den blonda tjejen som hette Rose. Vänta. Jag förväntade mig en tjurig tant som Simon hade bestämt. 

Rose´s Perspektiv

Harry slutade inte stirra på mig. Vad var det för fel på mig nu? Såg han hur tjock jag var. Eller var det mitt ansikte? Hade jag för lite smink på mig?

-Excuse me is that a problem? frågade jag Harry eftersom han inte slutade stirra på mig. Jag kollade på Harry hans gröna ögon fick mig verkligen att falla. Han hade på sig en röd blå rutig skjorta och man kunde se han halsband sticka ut.

-No, absolutely not. I just had not expected that  my housekeeper would be this sexy, sa Harry med en raspig röst och började gå närmre mig så jag kunde känna hans andedräkt. Jag kände hur mina kinder började skiftas till rött. Det var ganska längesedan en kille hade sagt något sådant till mig. Och om jag ska vara ärlig så ser han inte så illa ut han själv. Rose skärp dig! Sen kom jag på något det jag lovade mig själv efter mitt och Jakes förhållande.  Bli aldrig kär igen. Och bli aldrig kär i Harry. 

-Come, I'll show you your room, började har och drog med mig uppför trappan.

-My room? I have my own room? frågade jag Harry förvirrat. 

-Yes, of course. Where else would you sleep on the couch or what? sa Harry och skrattade åt min fråga. Vi började gå upp för en enorm spiraltrappa som verkade leda till övervåningen. 

-So tell me something about yourself, började Harry och kollade in i mina ögon. 

-There's not much to tell, sa jag tyst. Och kollade ner i marken. Visst det fanns mycket som hade hänt i mitt liv, men Harry är inte den personen jag vill dela det med. 

-Of course it is. Come on! fortsätte Harry och slog till mig på axeln. 

-Okay, I'm just like everyone else, sa jag och drog bak en hårslinga. 

-Here we are, sa Harry och pekade mot en vit dörr. 

-Thank you, sa jag och log mot Harry

-No problem Beautiful, sa Harry och lämna mig framför det rummet som skulle tillhöra mig. Jag öppnade den vita dörren och ett leende spreds på mina läppar. Rummet var helt underbart. Allt gick i rosa och vit. Det fanns en stor säng med vit och rosa detaljer och en spegel. Jag älskade det. 

Harry´s Perspektiv 

Hur var så jävla het! Allt jag ville just nu var att komma innanför hennes byxor. Mina tankar avbröts när min telefon plingade till. 

From: Sam

I Have some. 

Jag visste precis vad Sam menade. Han hade kokain.  

Jag vet kort men skolan dödar mig nu. Hoppas ni gillade det iallfall. Komentera nu finisar! 

P&K

-Rose you to know I love you but I'm doing this for your own good, sa mamma när hon kramade om mig. Vi stog utanför hans villa och det var dags att säga hejdå. 

-Mom i love you so much, började jag. Jag kände hur mina ögon vattnades och långsamt började tårarna rinna ner för kinderna. 

-I love you to darling, sa mamma och pussade mig på pannan. Hon tog ut min resväska från bagaget och gav den till mig. Hon kramade mig en sista gång innan hon satte sig i bilen och började åka hem igen. Och där lämnade hon mig. Framför hans hus...

Här stog jag. En helt vanlig tjej. Utan för Harry Styles hus. Dom flesta tjejerna skulle nog skrika men ingeting kommer ut från mig nu. Jag kollade återigen på Simons sms.

From: Simon

Heey, Sweetheart. Harry lives on Mathhew Street. Harry are home so just knock./Simon

Jag kollade upp mot det stora huset. Visste hade mitt sms rätt. Det är inte precis alla 19 åringar som lever så fint. Huset var vit med många fönster och en grå stenvägg som matchade perfekt med allt annat. Jag tog tag i mon resväska och tog min resväska i handen och började gå uppför den långa ingången. Jag kände att mitt hjärta började slå snabbare och snabbare. Tänk om han inte gillar mig? Han kommer att tycka att jag är ful. Ånej, han kommer att tycka att jag är ful. Där stog jag ansikte mot hans dörr. Innan min hjärna han reagera så hade mina ivriga fingrar tryckt på plinklockan. Man hörde hur en klocka ringde inne i huset. Pulsen var uppe i hundra och det kändes som att jag skulle spy upp min lunch när som helst. Men Var han ens hemma? Eller hade jag gått till fel hus? Jag tog upp min vita iphone ur fickan och slog in Simons numer. Efter fyra signaler svarade en glad Simon.

-Hello it´s Simon Cowell, hörde man i telefonen. 

-Hey Simon. It´s me Rose, började jag tyst. Att prata med andra som jag kände lite halvt i telefon var inte in starka sida.

-Oh, Hey Darling! Is Harry nice to you? frågade Simon. 

-Eh, I´m out off he´s door. He does not open, sa jag lite försiktigt. 

-I knew that Harry would do something like this, sa Simon och suckad

-I put a spare key in a white pot. It is located at the left of the door, sa han stolt.

-Okey, sa jag lite fundersamt. Jag kollade överallt till mina ögon fastnade på en vit kruka med en grön växt i. 

-I think i found it, sa jag i telefonen. Min händer stärkte sig ner i den vita kruka när kan kände hur dom nuddade vi något hårt. Mina fingrar tog tag i föremålet och drog upp dom ur krukan. Simon hade rätt för i min hand hade jag ett par silvriga nycklar. 

I found the keys, sa jag stolt till Simon. 

-Perfect, unlock the door and enter. Harry is probably at Louis house, sa Simon.

-Okey, bye, sa jag. Och samtalet bröts. Jag tog nyckeln och tryckte in den i låset vred om ett klick lät. Jag drog ut nyckeln la den i min hoddie ficka och pressade ner det silvriga handtaget. 

Harry´s Perspektiv.

-And Louis Tomlinson scores again! ropade Louis efter hans tredje mål. Jag Louis och Zayn satt fast klistra framför fifa. Jag hade blivit rastlös medans jag väntade på Rose skulle komma. Så jag bestämde mig för att gå hem till Zayn. Även fast jag hade lovat Simon att stanna hemma idag. Matchen hade precis slutat och Zayn hade förlorat mot Louis again. 

-What time is it Louis? frågade jag Louis. Hon skulle komma vid tre.

-Half past three, svarade Louis snabbt och startade en ny match mot Zayn. 

-Shit, sa jag och slängde mig ur Zayn soffa. 

-What´s the problem? Frågade Zayn som nu hade pausat spelet.

I must go. My new housekeeper comes today and I promised Simon had I would be home then, svarade jag Zayn. Jag knöt på mig mina skor.

-Bye Lads, skrek jag och stängde dörren med en smäll.

Rose´s Perspektiv. 

Jag drog in min vita resväska in till hallen. Inte en dålig hall precis. Hela hallen var klädd i vit och svart med guldiga detaljer. Man skulle inte tro att 19-årig bodde här. Jag knöt av mig mina vita converse och började gå ut från hallen. Visst bodde han fint. Han hade först ett stort vardagsrum som också gick i svart och vitt. Ett stort kök men en köksö och matchade barstolar. Jag gick och satte mig i en av barstolarna och tog upp telefon och gick in på twitter. Jag läste det mesta till jag hörde en ytterdörr öppnas.

Kapitel 5 uppe! Hoppas ni gillar det! Komentera ni finisar.!

P&K

Senaste: 

Harry´s Perspektiv.

-What the hell? Should I get a fucking babysitter? skrek jag! Jag var så jävla arg på Simon. Jag klara mig bra själv.

-Harry take it easey. She is not your babysitter she´s your housekeeper. Except that she will live with you and make sure you go to your job, sa Simon.

-I´m not a baby, sa jag. 

-No you're not but you're acting like one. This is going to be best for the band and for the band. we want the old harry back, fortsatte Simon. Vi vill ha den gamle Harry. Jag är fortfarande här, tänkte jag. 

-I'm still the old Harry, sa jag surt.

-No it is not, because it's a completely different harry in front of me, sa Simon och gick. 

Rose´s Perspektiv

dag händer det. Idag lämnar jag mitt gamla liv i Manchester och flyttar till London. Lämnar min mamma och min bästa vän. Och flyttar in oss nån Harry Styles. Det ända jag vet om honom är att han är med i ett världsberömt band. Eftersom han en en världstjärna måste han vara stenrik och allt som kretsar runt honom är han själv. 

-Rose we leave in five, ropade mamma från köket. En lång suck kom från mig. Jag kollade i min resväska och packade ner älskade converse. Jag tryckte ihop resväskan och efter lite våld fick jag igen den. Jag kollade runt i mitt rum och insåg hur mycket jag skulle sakna det. Om ett år ses vi igen. 

Harry´s Perspektiv. 

Huvudet bultade och allt rörde på sig. Jag försökte öppna ögonen men dom stängdes genast när ljuset bländande mig. Jag gnuggade mig i ögonen och gjorde mig van med ljuset. Vad hände igår? Hur kom jag hem igen? Frågorna kretsade i mitt huvud. Jag tog upp telefonen och märkte att jag hade fått ett sms från Simon. 

From: Simon

I hope that you remember that your housekeeper Rose begins to work for you today. She come at 3 o'clock

Fuck, hon kom idag. Undra om hon var snygg? Hur gammal är hon? Harry skärp dig! Hon är säkert 50 år. 

To Simon.

Yheaa

Jag kollade hastigt på klockan halv 2. Om en och en halv timme så kommer hon som ska hålla koll på mig. Jag reste mig långsamt ur sängen och satte på mig ett par boxershorts och började gå ut mot köket. Jag tog en värktablett och la mig i soffan. Jag satte på TV och första kanalen fångade mitt intresse.

”Last night Harry Styles was caught out at a nightclub and smoking cocaine with friends.”

Simon kommer att döda mig.

Rose Perspektiv 

-Rose you to know I love you but I'm doing this for your own good, sa mamma när hon kramade om mig. Vi stog utanför hans villa och det var dags att säga hejdå. 

-Mom i love you so much, började jag. Jag kände hur mina ögon vattnades och långsamt började tårarna rinna ner för kinderna. 

-I love you to darling, sa mamma och pussade mig på pannan. Hon tog ut min resväska från bagaget och gav den till mig. Hon kramade mig en sista gång innan hon satte sig i bilen och började åka hem igen. Och där lämnade hon mig. Framför hans hus...

Förlåt för dålig bloggning! Men här får ni fjärde! 

Kraaam xx

 April´s Perspektiv 

Hello miss rose. We've noticed that you have not submitted any rent. The rent must be made immediately, otherwise conditioned house belongs to the bank.

Fuck. Jag visste precis var mamma var. Mina men styrdes mot pappas gamla arbetsrum. Jag slog upp dörren och där satt min mamma. Hon hade rödsprängda ögon och satt ihopkurad i pappas läderfåtölj.

-It´s bad right? frågade jag mamma. Mamma nickade sorgset

-You can not stay in your school, beacuse  you need to take a job, sa mamma lågt

-Wait, Wait are you going to quit High School? What? halvskrek Alice i telefonen. Fast jag förstod henne jag skulle inte vilja bli lämnad av min bästa vän sista året i High School. 

-Alice, take it easy. I´m still in chock to, sa jag. Det var faktiskt sant. Jag visste att vi hade lite pengar men vi klarade oss alltid. Men jag på ett jobb. Utan Alice? Vafan ska jag jobba någon stan? Jag kollade mig i spegeln. Är det verkligen normalt att ha så här tjock armar? Nej, Elise hade rätt jag var en tjock gris.

-Sorry Love need to go now. Love youu, sa jag och la på innan jag fick något svar. Jag hatade att ljuga för Alice men det är bäst att hon inte vet där här. 

Jag började vandra mot mitt lilla badrum. Jag satte mig på knäna framför toaletten och lät ett finger åka ner i halsen. Och jag känner hur en varm sörja passerade min hals och ner i toalett stolen. Jag log lite för mig själv och ställde mig upp och torkade munnen. Jag ställde mig på våg och väntade på siffrorna. 46 kilo stog det på den. Alldeles för mycket! Du äter för mycket April! Skärp dig. Jag var mitt uppe i mina dagdrömmar när min telefon pep till. 

From: Jack.

What´s your problem?

En ilska spreds genom mig så fort jag såg namnet. Jack Wilson. Min ex. Vi var tillsammans i 3. Jag trodde han var killen i mitt liv, men jag hade fel. Han var otrogen mot mig, med min egna syster!

-FlasBacks-

Katie I cant believe it! skrek jag till Katie. Min egen syster hade gått bakom min rygg och dejtat min egen pojkvän. 

-He did not even like you! skrek Katie tillbaks. Jag kan inte fatta att min tvillingsyster sa precis det där. Jag trodde aldrig att det skulle lämna hennes mun. Jag trodde inte att min syster var sån, men jag hade fel.

-I hate you! Go to hell! Skrek jag. And go out off my room! Tårarna hade börjat rinna ner för mina kinder.

-FlashBacks-

Och det var det sista jag såg av min syster. Det var den dagen som hon hade blivit försvunnen. Om det var något jag ville göra om så var det den kvällen. Jag ville aldrig förlora min syster. Det var ett år sen hon lämna mig på detta helvete. 

-Katie, i miss you. Please come back, viskade jag tyst. Tårarna började rinna ner från mina kinder. Elise hade rätt, det är mitt fel att Katie är försvunnen. Bara mitt fel. 

Harry´s Perspektiv.

-What the hell? Should I get a fucking babysitter? skrek jag! Jag var så jävla arg på Simon. Jag klara mig bra själv.

-Harry take it easey. She is not your babysitter she´s your housekeeper. Except that she will live with you and make sure you go to your job, sa Simon.

-I´m not a baby, sa jag. 

-No you're not but you're acting like one. This is going to be best for the band and for the band. we want the old harry back, fortsatte Simon. Vi vill ha den gamle Harry. Jag är fortfarande här, tänkte jag. 

-I'm still the old Harry, sa jag surt.

-No it is not, because it's a completely different harry in front of me, sa Simon och gick. 

Tredja kapitlet! Hoppas ni gillade det. Skulle betyda sjukt mycket om ni komenterade! 

Kramisar! xx 

April´s Perspektiv 

-Hey Honey, want som breakfast? frågade mamma. 

-No thanks i eat on Starbucks with Alice, svarade jag henne. Fast det slutade alltid med att jag spydde upp allt.  

-See you later Mom, ropade jag i hallen. Jag tog fram mina vit Jeffrey Campbell och satte på mig dom och smällde igen dörren efter mig innan jag fick något svar. Jag letade fram min hörlurar och lätt musiken strömma genom mig medans jag gick emot Starbucks. 

 

April´s Perspektiv 

-Shut upp, skrattade jag åt henne. Alice såg verkligen perfekt ut. Brunt långt hår, med kastanj bruna ögon. Hon hade verkligen dröm kroppen och drömutseendet.  Jag var verkligen avis på min bästa kompis. 

-I ordered your favourite, sa Alice. Jag kollade genast ner på det lilla bordet. Och där stog det en choklad muffins och en kopp med kaffe.

-You´re the best, sa jag och kramade om henne.

-Know, sa Alice. Jag garvade åt hennes sätt att älska sig själv

-Oh, here is the lesbiens, började Elise. Och hennes klonade liga skrattade högt.

-Oh, you are so funny, sa Alice. Och fejk skrattade. 

-And Perfect, la Jessica och Lize i mun på varandra. Dom där tjejen måste verkligen skaffa sig ett liv, tänkte jag.

-Or a monster, sa jag tyst. Jag sa nog inte det tillräckligt tyst. För helt plötsligt var allas blickar på mig. 

-Excuse me, what did you say? sa Elise. Jag är så körd. I vanliga fall så skulle jag börja käfta i mot men det slutar alltid med tårar. 

-Nothing, sa jag och satte mig tyst på min plats. 

-I see at least not look like a fat pig. And you say that I am a monster, sa Elise. Hennes klonade liga skrattade ennu mer. 

-What? April a monster? She´s one of the most nicest people in this world, sa Alice. Min käraste bästa kompis. Jag är så sjukt glad att hon spillde ut sin kaffe över mig. 

-I think everyone here in this room knows that April is the reason that Katie disappeared. I mean who wants to have someone like her as sister, sa Elise 

Elise har sagt en hel del dumma saker om mig. Hon kan då kalla mig vad hon vill men jag skulle aldrig vissa mig svag inför henne. Men det där bitchen drog upp det ämnet, så kände det som hon drog ut mitt hjärta. Allt gick så fort. På några sekunder var jag framför Elise plats igen, och sedan kände jag min knytnäve träffa hennes näsben.

-I cant believe that you hit her in her face! I never thought you would do it! April Rose I will always love you! babblade Alice på när vi hade passerat skolgården . Jag förstod inte vad jag hade gjort. Jag April Rose den flickan som alla hatar, har precis slagit till Elise Weast näsben. 

-Oh, shut upp, sa jag. Och slog till henne. Hela vägen hem pratade Alice på vad som skulle hände med Elise näsa. Jag kunde inte låta bli att skratta. Hur mycket energi kunde en människa ha egentligen? 

-Hey Mom, ropade jag när jag kom in i våran dörr. Tyst. Konstigt mamma jobbade hemmifrån. Jag sparkade av mig min skor och började gå tillvardagsrummet. Tomt. Jag kollade runt i köket och min blick fastnade på ett upprivet kuvert. Jag tog genast kuvert och började läsa vad som stog i den. 

Hello miss rose. We've noticed that you have not submitted any rent. The rent must be made immediately, otherwise conditioned house belongs to the bank.

Fuck. Jag visste precis var mamma var. Mina men styrdes mot pappas gamla arbetsrum. Jag slog upp dörren och där satt min mamma. Hon hade rödsprängda ögon och satt ihopkurad i pappas läderfåtölj.

-It´s bad right? frågade jag mamma. Mamma nickade sorgset

-You can not stay in your school, beacuse  you need to take a job, sa mamma lågt

Såådäär! Andra hoppas ni gillar det! Det r väldigt segt i början med killarna kommer komma in i nästa kapitel. Nästa kapitel kommer kanske ut i kväll men om inte så kommer det i morgon!

Kraaam xx